Färdig!

80 timmar, några tusenlappar, en röjsåg och en termos senare...

Ja termosen tackade för sig, min fina supertermos (som serverar lika varmt kaffe 18.00 som den gör 06.30) kommer att fattas mig.

Förevigade de sista tappra stubbarna innan de vek hädan:

Det må ha varit en smått euforisk känsla att jämna de sista stubbarna med marken men att samla ihop skiten visade sig vara nästintill lika drygt.

Efter fem timmars intensivt stubbsamlande började jag överväga att dra röjsågen över handleden så det fick räcka med den insatsen, ett 40-tal fulla skottkärror blev det men det är förmodligen närmare 100 lass kvar innan hagen är fri även från lösa stubbar.

All forskning pekar på att män är mer rädda om röjsågar än om hästar så jag nödgades förlägga ett par timmar åt att "gå efter" på de de partier som jag inte hade röjt själv (inte så många alltså, hehe). Detta gjorde jag med en sekatör/busksax/vad-heter-det-egentligen, skitjobbigt var det men det hade varit ännu drygare om det inte varit röjt alls så ingen skugga ska fall på de som hjälpte till och röjde lite.

Mitt i hagen går ett djupt dike som jag har hägnat ut med råge för att helt "gratis" bli av med några tusen kapade slybestånd, mitt i bilden kan man skönja uthägnaden (och även vindskyddet där borta mot skogen).

Här har jag förflyttat mig till hagens andra sida och vindskyddet syns mellan träden rakt fram.

Snart snart ska halmbalen öppnas, den står där som en vackert inslagen present man knappt kan bärga sig från att slita upp.

Mitt fina stängsel.

För mig var det aldrig ett alternativ att släppa hästarna där i hagens befintliga skick och det beror helt enkelt på att det skulle vara för farligt. 

Det stack alltså upp en miljon små stubbar, delvis eller helt dolda i det mycket höga gräset, stubbarna var samtliga 10-30 cm höga och utgjorde därmed reellt förrädiska faror.

"Men hägna in en mycket mindre hage! Det där GÅR ju inte."

Det finns ett par saker som jag aldrig kompromissar med, hästarnas hem hör dit och det ska vara stort. PUNKT

I DID IT!!

Jag gjorde det till och med i tid till att hinna träffa hästisarna i (de allra sista minuterna) dagsljus.

De blev crazy happy av att träffa mig så där vid "fel" tid. De bjöd upp till värsta bästa springfnattet och jag hade som tur var kamera med mig så det kommer fler bilder.

När hästarna var färdigklappade var det bara att hänga på transporten och styra kosan mot Pissmyra för att hämta de sista grejerna och börja flyttstäda... Skjut mig långsamt. Inte blev vi klara heller så proceduren ska strax upprepas.

OM det gick att knata med hästarna till den nya hagen skulle jag göra det IDAG, det är bara 1,5 mil men tyvärr finns det bara en väg över älven och det är inte ett alternativ att gå med dem där.

Det blir alltså transporten och ja jag är nervös. Det kommer gå bra men jag måste göra det när jag har gott om tid och helst hjälp.