Inledningsvis fick jag bokstavligen klämma mig fram och borsta på båda samtidigt då de kliade och klängde på varandra mycket envetet och ihärdigt (nu använde jag kanske två ord som betyder samma sak men för att verkligen belysa hur envist ihållande kliandet var räckte det inte med ett ord, haha "envist ihållande" -I did it again!).
När RucjRucj ändå stod som cementerad i backen passade jag på att frisera lite extra.
De där ensliga stråna i pannan blev inte mycket till knopp men jag tycker han blev supersöt ändå och hade han varit en halvmeter lägre skulle knopparna säääkert ha blivit jättefina. Scheisse vad det var tungt för armarna efter en halv knopp, nästan outhärdligt allvarligt talat.
Han var gruvligt smutsig från början så de där två obligatoriska fläckarna låtsas jag inte om, det ligger mycket jobb bakom den där vita fasaden vill jag lova, bara svansen... ja herregud varför har man skimlar egentligen. Kanske borde ha photoshoppat lite istället...?
"Då kör vi grabbar."
Ah, jag kan inte se mig mätt på dem, mina älsklingsvänner. Deras lycka är som en drog för mig.
Kommer ridbilder i morgon.
Lyckan bländar!♥
SvaraRadera/Lo