"Ska inte du få följa med?!"
Efter en hel del drama hamnade vi i skogen och fick trampa lite mossa för första gången på snart en månad(!).
Måste säga att han var riktigt fin och stabil med tanke på omständigheterna, jag är dock inte förvånad att han är så modig. Han kan vara tittig och skygga men det handlar mer om andra saker än att han faktiskt blir rädd, på riktigt är han nämligen en tuff häst.
Jag är så flink på att ta bilder från ryggen...
...inte alltid kanske.
Det var sannerligen en fröjd att få se något nytt och att få sitta där uppe på första parkett igen.
Nu var ju Rucj egentligen helt galen igår men jag uppskattar all energi som är positiv.
Visst sprakade det loss ordentligt då och då men det var bara härligt. Det måste ha sett otroligt roligt ut, hans svar på "fri form" var för dagen rakt upp som en Akhal teke (trust me) och svansen var förstås uppe som den Arab han är.
Det är inte ofta jag får sitta på den där "Arabtraven" längre och för en mikrosekund fick jag en liten liten flashback från alla mina år med Lutzian.
Säga vad man vill om balanstrav men att få bäras runt av en Arab som showar loss av glädje är en sällsam gåva och en upplevelse som få.
Företeelsen är något som verkligen fattats mig.
Men tillbaka till Rucj, inte är han väl helt olik denna häst:
I'm right, right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar