Jag vill att det känns bra att rida, RucjRucj och jag ska uppskatta det lika mycket och det ska vara roligt hela tiden. Visst, jag är inte främmande för att det ibland känns motigt men det brukar vara mest väderrelaterat i mitt fall, haha.
Ska jag rida med bett, hackamore, grimma eller halsrem...? Mer hoppning kanske? Rucj älskar ju att hoppa men utan bett känns det lite halvfarligt och bett har jag ju tänkt skippa.
För mig är all ridning "dressyr" så att endast rida ut gör ingen skillnad på mitt tänk (dvs ambivalensfaktorn kvarstår oavsett vad/var vi tränar för dagen).
Min hatkärlek till dressyr är stark, jag tål nästan inte att se dressyr (på någon nivå) då jag mår illa av ridningen, bedömningen och hanteringen av hästarna i 97 fall av 100. Ska ridningen komma till en punkt då den faktiskt främjar hästen både mentalt och fysiskt är det en hel del komponenter som ska falla på plats.
Att "tvinga" hästen att utföra diverse konststycken intresserar mig inte alls. Att konstant flaxa med sporrförsedda hälar och hårt knutna händer faller för mig inom kategorin "tvång" och är således något som ej inkorpereras i min ridning så länge jag har en gnutta kroppskontroll kvar.
När jag studerar bilder eller filmer direkt efter ett ridpass är det dessa saker jag tittar efter:
- Bakbenen, ju mer hasvinkel och större tramp in under magen desto gladare blir jag.
- Ryggen, hur ser det ut bakom sadeln, är bukmuskulaturen "igång" och lyfter upp ryggen?
- Halsen, är underhalsen "slapp" eller aktiv, kommer halsen "ut" ordentligt eller är den ihoptryckt?
- Uttrycket, ser hästen nöjd ut med öron/ögon/mun?
- Sitsen, det är ett ständigt dissekerande av den vill jag lova, nöjer mig inte med mindre än perfekt sits.
Igår bestämde jag mig för att konsekvent rida med slapp tygel vilket gick över förväntan. Den här första bilden är tagen i ett ögonblick som inte säger så mycket om aktiviteten bak, jag kan ana att han faktiskt lyfter benen och är "uppe" med ryggen. Nacken och huvudets position är helt okej även om jag förstås önskar att han "släppte" underhalsen och välvde sig mer.
Det här är lite intressant. Han "trampar på" bra, särskilt med tanke på det låga tempot, och ryggen är fint uppe. Man kan även se att jag enkelt sitter med i rörelsen och blir buren utan några "balansfel" i sitsen. Det som gör bilden intressant är att formen är så pass obefintlig. Här går han bra och jag rider bra men vid första anblicken ser det inte bra ut.
Att de flesta är rörande överens om att man inte ska stirra sig blind på hästens huvudposition är tyvärr larvigt i dagens läge när det finns så väldigt få som vågar think outside the gå-på-tygeln. Med handen på hjärtat är det lättare tänkt än genomfört.
Här får man observera loopen i tyglarna, han är fortfarande "lös" så att säga. Denna bild visar också något som ser "fel" ut men som vid närmare granskning känns ganska bra. Vid fattningar är det svårt att få RucRucj att inte häva sig in i galoppen framtungt och lite "segt". Den här fattningen görs med spetsade öron och ryggen precis bakom sadeln visar att den görs rätt snarare än fel.
När jag rider med grimma och långa tyglar är öronen i princip konstant framåt vilket de verkligen inte är när jag rider med mer stöd, bett och ja ni vet.
Mitt mål är att han alltid ska ha spetsade öron, lugn mun och stilla svans. Det känns helt förkastligt att rida när hästen visar obehag.
Det här var ett ytterst kort pass men det kändes ändå ovanligt bra. Bilderna visar också att RucjRucj snarare ser mindre framtung ut (och nöjdare) än vanligt trots att han inte går i form så som man är van att tänka sig att det ser ut.
En annan faktor som alltid ska med i beräkningen är hästens grundförutsättningar, dess exteriör och även i viss mån lynne spelar en oerhört avgörande roll när det kommer till hur den uppför sig under sadel. Det kan vi undersöka närmare i ett senare inlägg.
Här finns det två-tre direkta "fel och brister" men jag tänker inte gå in på dem då bilden är så vacker.
Nu jävlar har jag hittat till din blogg! Som du vet så känner jag igen den här ambivalensen, brottas med den varenda dag. Superbra inlägg tycker jag, blir så inspirerad av dig!! Kram /Sarah
SvaraRaderaTack, va roligt att höra! Jag ska försöka fortsätta på det här spåret nu. Det är så klart viktigare att det känns bra än att det ser bra ut men det är ändå svårt att "tänka om".
Radera