Men det tog de igen igår!
Jag var som jag nämnde tidigare väldigt imponerad att de höll energinivån uppe ända in i mål, särskilt Fester är ju knappast van att vara ute på tur i fyra timmar. Man ska heller inte förringa hans insats när det gäller att trava kilometervis åt gången efter den stora vita springaren.
RucjRucj har en mycket stor trav, han täcker ovanligt mycket mark även i lägre hastigheter och Fester måste således verkligen ta i för att hänga med.
Får förtydliga att hästarna "ska" klara att förflytta sig 2,5 mil, det är ingen större prestation i sig men när vägen bestod av knappa milen längs asfalterad (och förstås trafikerad) väg och det även bjöds en mycket brant (och lång!) inledning i kombination av att jag ensam skulle kontrollera båda två, läsa karta, kolla hovar med jämna mellanrum osv blir det genast ett lite större äventyr.
Att de skulle hålla sig så pigga och fina hela vägen var jag faktiskt lite förvånad över men samtidigt i all uppriktighet är det två mycket väl omskötta hästar som säkert klarar väsentligt mer än vad jag tror.
Det var en fröjd att mötas av två avspända men samtidigt mycket spralliga och lyckliga hästar. Inte en skråma, galla eller annan svullnad någonstans trots en del snubbel och ofrivilligt myrbad. De riktigt blänkte, inte ens gräsfläckar och vinterpäls kunde maskera det.
Jag ska borsta bort de där myrresterna Rucj har på benen så slipper jag tänka nå mer på det.
Kompisar <3
Fester blir så lik Dino så här års när färgen "försvinner". Sötisen, ibland är han så fin och rolig att det svider lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar