Min första uppfödning!

Och trognaste kamrat det är Salsa det.

Helt otroligt nog fyller hon 15 år om några veckor, jag minns ju dagen hon föddes lika kristallklart som vore det igår ;) Därtill minns jag hur kriminellt söt den lilla uppenbarelsen var som liten valp, lite morrig må hända men "-so fluffy I'm gonna die!!"

Salsa har gjort sig bra både i utställningsringen och i avels(-boxen?, vad heter det när det gäller hundar och inte hästar...?), framförallt är hon den mest personliga och underliga hund som finns tror jag. Hon sällar sig icke till andra fyrbeningar i första hand, hon ser snarare sig själv som en självskriven del av människoflocken.

Hon har travat många steg i hasorna på en vit häst (Dino, Lutzian och Bambi) men nu när åldern hämmar både syn och hörsel i kombination med att mina nuvarande hästar inte är riktigt tillräckligt hundvänliga, ehum, blir det bara promenader på tu man hand.

Salsa har varit med längst av alla nu, jag har till och med fått fler år med henne än jag fick med Lutzian.

Jag har inget direkt till övers för hundar nuförtiden egentligen, de fick jag nog av som världens mest entusiastiska barn springandes på kurser och utställningar stup i kvarten (får erkänna att när Salsas mamma, Pinglan, en gång blev BIR och även placerad i BIG -då GRÄT jag av stolthet och glädje).

Nä hästarna tog över helt och hållet redan när jag var i tidiga tonåren men Salsa, ja Salsa, hon höll sig kvar.