Gårdagens hoppning

Svettigt men roligt var det. Det känns fortsatt lovande och jag märker redan (igår var det sjätte gången vi hoppade) att vi gör stadiga framsteg.

Att han överhoppar som bilderna nedan visar gör mig ingenting, han gör bara så på småhindren som är under 60 cm. Jag hade inte velat att han hoppar 90 cm som om det vore 120 men det gör han inte alls och därmed tycker jag bara att det är lite sött och kul att han hoppar "ordentligt" när det egentligen inte behövs.

För att uttrycka sig snällt är det verkligen si och så med min sits över hindren, ibland fallerar den även efter och mellan hoppen men det är främst den luftburna delen av hoppningen som tycks ligga bortom min kompetens. Här har man ju varit seriös hoppryttare under många långa år men det är som sagt nästan tio år sedan nu och det märks. 

Problemet är att jag vill luta mig fram för mycket och för tidigt och då faller mina fötter bakåt och allt blir bara fult och dåligt. För att även belysa det positiva kan jag säga att blicken är på nästkommande hinder och mina händer ger så mycket eftergift som jag vill att de ska ge.

Bilderna nedan visar att jag ibland lyckas lite bättre. Jämför man med den övre bilden är detta mer "lagom" och i fas. Även här ser man att jag i tanken redan är på väg till nästa hinder. 

Det är värt att reflektera över att jag inte har någon hoppsadel. Må hända att jag skulle rida bättre i en sadel utformad för ändamålet, det skulle väl knappast skada i alla fall, eller har och har, visst har jag en gammal stübben (som jag älskar) men den faller tyvärr inte RucjRucj helt i smaken.

Han är konstant glad när han får hoppa, därtill mycket vacker <3

Han vinklar in frambenen och höjer ryggen bättre och bättre för varje gång, jag förväntar mig faktiskt att han kommer hoppa riktigt bra när det blir lite mer höjd.

Det här hindret har gått från att kännas nästan omöjligt till att vara det roligaste hindret på banan, och det bara på tre träningstillfällen. Svårigheten ligger i att det i princip inte går att komma rakt på hindret och man får som bäst ett enda galoppsprång på sig eftersom att det ligger så nära tråden.

Avslutar med att säga halleluja -det regnar! För första gången på vad som tycks vara en oändlighet skänks det blöta droppar från ovan till vår trängtande törstande och för var dag alltmer savannliknande mark.