För mig är ridning något som både ska se lätt ut och faktiskt kännas enkelt. För att kunna smälta samman med sin häst och rida med "omärkliga" hjälper behöver man ovillkorligen ett par grundkomponenter.
Dels måste man kunna följa sin hästs rörelser, alla som minns hur det var att exempelvis trava för första gången vet hur otroligt svårt det kan vara att sitta följsamt på en häst i rörelse.
Man måste även ha en skopa kroppskontroll, en välkoordinerad häst under en okoordinerad ryttare kan inte ensamt rädda upp balansen, och därtill krävs kroppsmedvetenhet.
Själva medvetenheten om vad ens kropp faktiskt gör när man rider är för de allra flesta ryttarna den svåraste komponenten att behärska.
Några av de vanligaste felen man gör när man rider är att man använder sitsen och tyngdlagen "fel".
Exempelvis viker man sig i midjan och lutar in axlarna i färdriktningen (säg på en volt eller annat böjt spår) och skjuter obönhörligen sina höfter utåt (åt andra hållet), man ger hästen två motstridiga signaler samtidigt och i det läget tar man till tyglarna för att hästen inte är på väg åt samma håll som en själv vilket enkelt förklaras av att ryttaren egentligen är på väg åt två helt olika håll.
Först när man behärskar sin kropp till den grad att man kan sitta med i sin hästs rörelser kan man komma till en punkt då signalsystemet (ens hjälper) kan påbörja resan mot att förfinas, förfinas, förfinas...
Hjälpernas TYDLIGHET har inget med deras intensitet att göra. När jag blivit riktigt samspelt med min häst så följer vi hela tiden varandra i takt och balans, först då kan han uppfatta minsta ändring som sker i min sits.
"Störningarna" (mina hjälper) kommer då impulsartat och betyder något glasklart för honom, jag ger en ny signal som kan betyda galopp exempelvis sedan går jag direkt tillbaka till utgångsläget, jag sitter inte och skjuter på med bäckenet, driver och joxar efter att fattningen är gjord.
Signalsystemet ser olika ut beroende på var hästen är i sin utbildning och betoningen måste alltid ligga på att använda enkla välseparerade hjälper som hästen lätt kan tyda, det viktigaste är trots allt att informationen går fram, att vi kommunicerar.
För att bli riktigt flink på att rida är det en förutsättning att man har ett visst mått bålstabilitet. Rygg- och magmuskler kan man inte klara sig utan även om det ska kännas fullständigt AVSLAPPNAT att dansa runt med pållen.
Och nej, man behöver inte se ut som en vandrande sena så som jag gör. Men om man skaffar sig ett par hästar redan som barn och helt hänger sig åt livsstilen som trots allt inbegriper en hel del tunga lyft och sprungna kilometrar per dag så blir det inte mycket utrymme för "slapphet" kvar på kroppen.
Lovar härmed att bloggen inte kommer att göra någon slags utsvävning åt plut- och dekolletagebilds hållet, bikinifotot till trots.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar