Han har nog inte åkt ensam (utan Rucj) på nästan tre år och jag var ju dessutom ensam (utan Adam) så det krävdes lite funderande innan jag fick ponnyn lastad och klar.
Väl framme upptäckte jag till mitt förtret att det kryllade av hästar på parkeringen, är det något som väcker hingsten är det just när folk står och håller i hästar som tillsynes endast väntar på att få bli uppvaktade av honom.
Bad min snälla veterinär att hjälpa mig lasta ur så jag kunde vara vid huvudet hela tiden. Det blev årets show, haha, det var som någon uttryckte det "inte en hov i marken" på vägen in.
Så till själva frakturen då - det går framåt, om än långsamt. I vanlig ordning får jag kommentaren om att tänderna är så fina på Fester, ja bortsett från skadan då.
Fester fick flera gånger också höra att han står otroligt stilla med tanke på förfarandet och det påminde mig om att han faktiskt aldrig kämpar emot det minsta trots att man åsamkar honom smärta. Åh aj mitt hjärta blöder <3
Som synes är tandhalvan mot gommen väsentligt decimerad, halvan mot kinden är fortfarande mer intakt (men den gömmer sig i kinden och under "spånet" så den syns inte), tanken idag var att slipa ner halvorna för att underlätta tuggandet samt förhindra sårbildningen mot kinden.
Tack vare att jag upptäckte och tog tag i detta så fort jag skaffat Fester har vi nu sakta men säkert kunnat se framsteg och jag vet att han inte lider närmelsevis lika mycket av det idag som när hela skiten var totalt ignorerat och fullständigt inflammerat. Jag har offrat fingertoppar, timmar, tusenlappar och tårar men kan ändå inte räkna med att någonsin kunna använda huvudlag obehindrat.
Tror att detta besök var tungan på vågen som gjorde att Fester är den dyraste hästen jag någonsin köpt... haha! För så är det, frakturen kom på köpet och är en gift that keeps on giving... Jag har i alla fall lärt mig att se efter ordentligt själv i munnen på presumtiva hästar.
Han levde runt lite på vägen till transporten men var inte besvärligare än att jag kunde lasta honom själv (och bli tvungen att ta en bild på honom för att han är så överjävligt söt).
Blåsten gjorde det lite otäckt att köra men det var ändå terapeutiskt för mig att köra Fester som står helt stilla och kan lämnas i släpet obevakad en stund. Det var nästan trevligt att få hänga med Ers Söthet hela dagen, har ju knappt träffat mina hästar den här veckan vilket oförtrutet leder till att jag tappar livslusten lite grand.
Nu är jag glad, lättad och nästan lite hoppfull om framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar