Regnet öste ner, det sparkades, bets, trängdes, jagades... Adam var svimfärdig och jag såg livet passera i revy både en och två gånger. De andra ägarna tyckte att det gick bra så allt är som bekant relativt.
Fenja fick sova i sin gamla box på natten (så även natten till idag). Tror aldrig jag känt så mycket ömhet för någon som när vi torkade av henne den värsta svetten (och regnvattnet) och serverade henne maskrosor, hö och allehanda snälla ord.
05.30 tog jag ut henne och spenderade sedan precis hela dagen i hagen. Det blev en lång, kall, hungrig och kämpig dag men alternativet att gå hem fanns inte på kartan. Gårdagen passerade med en enda incident, spark på bogen som tillfogade henne ett litet märke, när jag nattade henne igår var det med en helt annan känsla än föregående kväll. Tog ut henne klockan 06.30 i morse och nu är jag hemma, det är alltså först i detta nu som hon går med de andra utan att jag är där... hela förmiddagen såg allt bra ut och det var egentligen lugnt från och med igår morse.
Hon är rolig Fenja, redan igår tyckte hon att det var lite dålig fart på de andra hästarna så hon travade iväg för sig själv emellanåt och idag har hon stegat fram till alla (utom den enda som var "dum" igår, nämner inga namn här, haha) och försökt bjuda upp till lite action.
Under alla 17 år som hästägare har jag släppt ihop fler hästar än jag kan räkna ut. Ingen av mina egna hästar har någonsin varit annat än glada och busiga när de släppts ihop med nya hästar. Ingen. Inte ens Fester som gått ensam i åratal på grund av att han är hingst betedde sig "illa" mot Rucj trots att Rucj hoppade in till Festsson när han stod i en liten hage.
Endast två gånger (nu blir det alltså tre gånger om man räknar med sparkkalaset Fenja var bjuden till) har jag varit med om att en häst vänt upp arslet och matat sparkar, båda de gångerna gick det halvt åt helvete som ni vet om ni hängt med på Rucjs resa hos mig.
För mig kommer sparkandet aldrig bli "något som hör till" när man släpper ihop hästar, det tog som sagt över ett decennium av allsköns sammanslagningar av olika slags hästar innan jag tvingades utstå tillstymmelsen till ett misslyckat ihopsläpp.
Tänk att det som förr var något roligt, något att se fram emot och ladda kameran inför, har förvandlats till ett jävla purgatorium.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar