Det är påfrestande att ständigt oroa sig, för att uttrycka det milt, tyvärr tog jag med mig själv (och alla mina känslor) till stubben så jag satt bara kvar ett par minuter.
Självfallet vill jag att Fenja ska leva med andra hästar men jag hade förstås föredragit att hon kunde gå med hästar som inte utgör en ständig skaderisk. Jag är dessutom rädd att hon lär sig av de andra och tar efter sparkandet, hur svårt det än känns att ha en häst som blir utsatt är jag ändå glad att det inte är tvärtom.
Well well, hon är fortfarande snäll och glad och visst går det bra hela dagarna, ja ända tills de hamnar i ett hörn eller traskar in i lösdriften- då brakar helvetet lös.
Nu när de gått tillsammans i en hel vecka hade jag önskat att det lugnat ner sig betydligt men det är fortfarande samma visa när de hamnar i utsatta lägen. Lösningen hade ju varit att stänga lösdriften men se det får inte jag bestämma.
Min (numera, inte då) häst jagade vår ponny i en dryg vecka innan det lugnade ner sig och nu är de sen snart två års tid riktigt bra vänner. Finns förhoppningsvis hopp men förstår att det är jobbigt. /G
SvaraRaderaTack för peppen :) Nu valde ju jag att fega ur :P Det syntes inte någon direkt förbättring efter 9 dagar och jag hade bestämt mig för att ge det någon vecka. I höst kommer ett par hästar att flytta vilket innebär att det blir nya premisser "snart" och med det i bakhuvudet kändes det onödigt att fortsätta så här.
Radera