Först är jag ytterst nära att krocka med en älg. Tvärniten som krävdes för att undvika djuret fick båda vattendunkarna (som jag alltid ställer i baksätet...) att flyga upp och träffa mig i bakhuvudet, man ska ju inte ha tunga saker lösa i bilen...
Hade jag vetat hur det såg ut hos hästarna hade jag nog valt gaspedalen.
Någon (älg) hade i samtliga (!!) väderstreck traskat in och ut ur hagen, självfallet hade denne någon dragit med sig både stolpar och tråd i förfarandet.
Mina söta små hästar var helt oberörda och tack och lov helt ointresserade av de nya "öppningarna".
Det tog mig timmar att laga hagen, det regnade, jag blev blöt, det var svintungt och jobbigt och jag tyckte redan där synd om mig själv.
Tappert nog tänkte jag ändå fortsätta enligt planen och gjorde iordning Rucj för en ridtur.
Jag hade ett par extra vantar i bilen (vid det laget kunde det bo fiskar i vantarna jag anlände i...) men jag hade lyckats ta två högervantar (så kan det gå när man har två par av likadana vanthelveten) och jag nödgades efter många försök inse att det blev till att rida med EN vante.
Rucj var väl inte superengagerad men ni må tro att jag blev förvånad när han helt plötsligt kastade sig runt och tänkte kuta hem. Vi redde upp det och fortsatte turen i nästan en timme.
Jag frös som ett as och tappade känseln i händerna (duh...) vilket ledde till att jag tappade westernsadeln (japp, rakt ner i stallgolvet) när jag skulle sadla av vilket åsamkade den ett par jääättefina märken.
Hatar allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar