Nu ni

Hästarna idag:

Red ungefär samma vända som igår, det tog 40 min och vi använde nästan hälften av minuterna till att galoppera (resten skritt). Det kändes bra och underlaget var helt okej för det mesta faktiskt.

Så vare ju min lilla confession då...

Ni trodde väl inte att jag putsade träns i onödan? Nähejdu.

Vi ska tävla på lördag.

Och jag känner något som jag inte känt sedan jag red mina första tävlingar (år 1998...).

Nervositet/scenskräck/prestationsångest...?

Jag är inte nervös när jag tävlar, jag är INTE det, så varför är jag det nu då?!

Jadu... det är mycket som spelar in, allt känns ovisst och liksom oklart, precis så som det var när man tävlade första gången.

Hur ska man göra, hur kommer Rucj reagera på hästar/hinder/folk, kan vi ens hoppa en hel bana (har vi ju aldrig gjort nämligen, hehe), what to wear, what to do, what's the plan..?

Aja, redan i övermorgon får vi se hure går, kan bli kul det här!