Om någon trodde att vi skulle starta i en "riktig" tävling kan jag ju bara säga; noooo... Haha, det var en snäll liten klubbtävling och inget annat.
Förutsättningarna och själva upplägget var väl lite så där, jag vill inte "klaga" men OMG vilken satans tid allt tog och scheisse vad många man skulle vara inne i ridhuset samtidigt.
Jag vill inte klaga eftersom det var roligt och jag är jättenöjd med dagen men det var inte helt enkelt inte.
Man red fram 7 stycken samtidigt (och ridhuset är alltså 20x40...) för att sedan stå kvar inne (allihopa!) tills alla var klara med sina ritter. Jag var förstås sist ut i mina starter och fick stå blickstilla i ett hörn i gott och väl 20 minuter innan det var dags att ge sig på banan.
Alltså - framridning á la ridskola; man skrittade, travade och galopperade enligt anvisning (alla i samma varv förstås) och fick sedan ta två språng på första hindret och ett språng på hinder nr 3, för att sedan stå i ett hörn och vänta på alla andra.
Jag hade en del ångest över att använda Rucj som soffa på det där viset, tror knappast att jag faktiskt suttit på honom oavbrutet i två timmar tidigare.
Jag red två starter och fick alltså rida fram "igen" (från början med skritt).
Anyway, vi hoppade på bäbishöjd (50 cm) och red felfritt! Wiee! Här måste jag erkänna att jag trodde att 50 cm var högre än vad det var, haha (om 60 cm funnits som alternativ hade jag valt det).
Vi skulle hoppa 70 cm också och jag hade verkligen velat hoppa lite mer omgående efter den första starten men nu var det som det var.
Allt gick relativt fint förutom att vi fick ett oväntat stopp på hinder nr 5. Det hade blivit en oxer och bommarna hade lite skum färg om nu det kan förklara det, jag och Rucj blev nog lika förvånade över att han stannade. Det kändes nästan som att han tänkte ta det från stillastående men det ville inte jag riskera så jag satt emot lite så vi kunde ta om ordentligt istället.
Men han var så DUKTIG!
Så himla snäll och cool med allt, publik, applåder och alla dessa hästar. Det kändes som att vissa språng verkligen satt där de skulle och ridningen mellan hindren gick över förväntan måste jag säga - här finns mycket utvecklingspotential.
Det var flera snälla människor som tyckte att han var duktig och såg så glad ut (bästa komplimangen!).
Ser verkligen fram emot att tävla wa-haaay högre och svårare banor snart.
Tar med mig att han nästan inte var det minsta tittig (ja förutom vid stoppet då, hehe) och vi genomförde dessutom hela dagen på gummibett.
Känslan var genomgående positiv och harmonisk - YES!
Ska bli kul att se videoklippen (lägger upp dem så fort jag kan förstås!), kanske får jag en helt annan bild då... haha. Just nu smygbloggar jag i hörnet på en studio, fick ju nämligen spränga ljudvallen för att hinna få Adam att infinna sig på sin musikvideoinspelning i tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar