Vi har tagit oss igenom två ytterst långsamma skrittpass, jag vet inte om han är sympatilobotomerad eller vad det är, väldigt lugn och beskedlig är han i alla fall.
Precis som en enhörning i "John Bauer skogen" (om man bortser från den lilla vädringen under magen, haha):
Jag kommer att rida i vilket tillstånd som helst, jag ställer inte in några tävlingar för att jag är krasslig, så länge Rucj är fräsch kommer vi köra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar