Det är en smått euforisk känsla att bygga upp sin lilla bana, visst det är inte Grevlunda men det duger bra åt oss, det känns så seriöst och roligt att få hoppa på sitt "egna" ställe med egna hinder.
Han var inte riktigt lika genomgående fin den här gången men det gick ändå superbra. Senast var han ju anmärkningsvärt väl uppe med ryggen (bättre än någonsin förut) och fullt så spektakulär var han inte idag.
Idag tog vi ett längre pass och vi hoppade lite lite högre, vi slutade på 80 cm förra gången och 90 cm idag vilket är höjden vi tänker hålla oss på ett tag framöver.
Tre små smalhinder hade jag byggt och det blev en yttepytte liten "vingling" (kommer video på det) i den första anridningen, utöver den tog han tag i hindren på bästa sätt.
Han är så duktig!
De där små öronen är alltid lika hårt spetsade när det är hinder framför näsan, tycker det är så gulligt så jag dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar