söndag 31 maj 2015

Tjohej

Gårdagens slitpass med Fenja behövde jag få lite distans till innan jag kunde skriva om det så nu ska jag ge mig på att återge det.

Jag ledde ut henne till vägskälet precis vid hennes hage och tänkte mest longera lite samt göra några övningar runt cavalettieblocken.

Hej och hå, det största problemet är att hon stannar upp och vänder in till mig och backar sedan hellre två kilometer än går fram igen vilket får mig att undra om hon verkligen förstår vad jag vill.

Jag testade mig fram till lite olika sätt att lösa problemet och fick det att fungera bra stundtals. Det gick dock åt väldigt mycket tid och hon hann resa sig säkert 25 gånger.

Faktiskt var själva stegrandet mer intressant än störande, hon var nämligen inte särskilt uppjagad, hon liksom reste sig av ren reflex och tittade lite fundersamt på mig hela tiden. Jag korrigerade inte utan lät henne hålla på hur hon ville, jag bad endast om "framåt" och ignorerade allt annat.

Tillslut (80-90 minuter är nog ingen överdrift) lyckades vi komma överens och då var det plötsligt relativt enkelt att bli longerad och göra 8:or runt blocken. Det märkliga var att hon lät sig longeras när jag befann mig i fel position, så länge jag gick i höjd med bogen gick det bra, vet inte vad jag ska tro om det.

Tålamodet fick sig en rejäl prövning, tårarna var inte långt borta och nog tänkte jag ett par gånger "nej nu ger jag upp" men trots allt kände jag mig ganska trygg med henne och inte särskilt orolig för att det skulle gå helt åt helvete.

Hur det än går har vi nu någon slags relation att luta oss mot vilket förmodligen är nyckeln som krävs för att låsa upp alla hennes mysterier.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar