Fenja fick efter gårdagskvällens fiasko ett litet enkelt pass, longerade henne ett par varv åt båda hållen i trav och gick sedan en pyttebit på grusvägen - klar.
Det som hände igår var att hon knuffade mig hårt ett par gånger och när jag visade (viftade lite runt mig bara) var min gräns gick började hon resolut piaffera. Eh..? Det var något nytt. Hennes energi var hysterisk så jag beslutade att ta av grimman och admit defeat innan något hände, jag hade nämligen inte hunnit ut ur hagen än.
Idag gick det relativt bra så nu känns det lite bättre igen.
Cyklade vidare till Rucj och borstade honom i tre år innan vi kunde ge oss ut på en ridtur.
Det var inte jätteroligt att rida men jag lyckades i alla fall ta en fin bild med min telefon.
Jag ville verkligen ge det ett allvarligt försök så vi var ute i två timmar men det blir mest promenad som vanligt. Han är spänd, snubblig och negativt laddad vilket sänder ilningar av smärta i ryggen och nacken på mig.
Äh jag orkar inte klaga på allt hela tiden men jag kan inte heller låtsas att det går bra när det inte gör det.
Om jag lyckas uppbåda tillräckligt med energi ska jag börja om från början med Rucj, alltså göra om utbildningen efter min skala/trappa, annars fortsätter jag träna på annat än ridning.
I en perfekt värld kan Festers tandfraktur "läka" så jag kan ta nya krafttag med körningen och Fenjas allehanda problem (haha, sorry Fenjan) lösas så vi kan rida och träna som vanligt folk.
I en perfekt värld var det ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar