Den här veckan har hästarna inte varit särskilt intresserade av att äta hö så i morse fick de ingen frukost - sommarbete hurra!
Det hindrade dock inte mig från att gå ut 06.30 för att cykla iväg till svarta faran och träna en stund. Intentionen var att ta revansch på det senaste försöket att promenera/longera runt gården. Jag var ensam så det finns tyvärr inga bildbevis.
Den här gången valde jag att låta henne vara nära mig och förlade utmaningen till att traska på lite "svårare" ställen, hon fick även springa (läs trava) efter mig och det gick jättebra. Jag springer baklänges för att kunna kontrollera situationen ordentligt vilket utgör en viss prövning för henne, hon ser kanske inte så där jättetrevlig ut när hon pendlar med öronen och spänner blicken i mig men så länge hon "håller sig" är jag nöjd.
Folk må tro att jag är tokig när jag kvittrar "braaa!" åt henne i det läget men när hon väljer att följa mig utan att regelrätt försvara sig då väljer hon rätt (vilket självfallet belönas). Det är viktigt att se hennes ärliga försök att göra som jag vill, särskilt när det är svårt för henne, efterhand rinner aggressiviteten ur och då står jag där med en glad häst som undrar vad vi ska göra härnäst.
Min undersköna ponnyälskling ska fotas betydligt mer, jag har fått bort nästan all vinterpäls så ett bad och en sax är allt som står mellan oss och epic photos.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar