Jag sveper in mig som vore jag en afghansk muslimsk kvinna men det hjälper inte, jag tänker ibland att jag kunde nöja mig med att rengöra sadelläget och huvudet men det är så svårt att våga rida runt i denna bygd med en katastroflerig häst, och de där lösa stråna som yr överallt... eftersom Adams allergi är svårare än min glömmer jag ibland bort att även jag har mina begränsningar, att kalla det frustrerande är en underdrift, vore Rucj inte så overkligt lerig skulle jag kunna skippa borsten och sitta upp direkt men se det går inte.
För några dagar sedan var han så här fin, minsann, hä va då dä.
Festponnyn är snart färdig med sin pälsfällning och han är dessutom nästan aldrig lerig den lille ängeln.
På tal om frustration kan jag säga att nu går det mig på nerverna att det inte går att ta Fenja i snöre och spendera någon timme i skogen varje dag, jag har aldrig varit med om att inte kunna promenera och är det något jag gör med hästar så är det att gå ut i skogen.
Måste kämpa på med det där, har inte haft hjälp senaste tiden på grund av att Adam har sjutton andra grejer just nu men snart så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar