Fenja upptog hela morgonen, min simpla plan var att longera/promenera lite utanför hagen men hä blev ett lite större projekt... absolut omöjlig var hon, haha, jag testade att släppa henne i corallen (efter en stunds "diskuterande") men det hjälpte inte, tog fram lite hjälpmedel i form av cavalettieblock men även det hjälpte föga.
Efter en god stund lyckades jag provocera fram ett par travsteg men då drog hon i full galopp mot gamla lösdriften, på något vis lyckades jag bryta det så jag slapp tappa henne i alla fall.
Vi var egentligen relativt lugna och inte särskilt osams men hon tänkte inte låta sig fösas runt i något snabbare än skritt och inte heller mer än två-tre meter ifrån mig.
Jag kände mig fullständigt värdelös, "jaha, kan jag inte ens longera nu heller" men jag tror inte att Fenja upplevde det hela som särskilt traumatiskt så med lite distans är jag glad att vara igång ordentligt igen.
Efteråt hade jag ett fantastiskt ridpass med Rucjsson. Han var glad och känslig så jag kunde enkelt ratta runt min lilla hinderbana.
Mitt nya trick är att lyfta upp markbommen en bit (se det röda hindret), hindret blir på det viset liksom inte så högt som när man lägger bommen direkt på marken... När det aktuella riddjuret är med på noterna vill man förstås känna lite på höjden, vi tog raskt upp de två ändringsbara hindren till runt metern och Rucj sprallade runt obehindrat och exalterat.
Underbart!
Jag fixar film på både Fenja och Rucj, tror jag, det är ovärderligt att se vad man gör men det är lite pinsamt när man är dålig, haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar