Orka

Under förra dressyrpasset kändes Rucj ovanligt motsträvig och inte riktigt sig själv, när jag satt av kissade han på sig. Med det menar jag att han börjar kissa för att sedan lite ängsligt raskt inta den rätta gunghäst-positionen.

Med detta i åtanke bestämde jag mig idag för att gå heeela vägen till klubben - i Rucjs egen takt dessutom.

Det blev en nätt promenad på 70 minuter, i duggregnet och med stramande rygg var det en pina vill jag lova, vid varje liten "konstpaus" var jag sååå hoppfull men nej. Väl framme var det bara att sitta upp och försöka koncentrera sig på uppgiften.

Efter någon halvtimme gav jag upp utan att ha tagit oss igenom programmet en enda gång, han går helt enkelt inte fram och han är bakom hand, bakom lod... ja det är inte bra helt enkelt.

Satt av och började traska hemåt, när vi tog de första stegen i skogen stannade han. Efter 18 minuter orkade jag inte stå där längre så jag smackade på honom varpå han tar två steg och sedan kommer det lite kiss. Jahapp. Stannade igen men det blev inte mer än så. Ett par minuters promenad senare stannade han och pissade floder.

Är ärligt talat lite trött på honom nu. Jag gör så jefla mycket för att han ska få chansen att kissa och varje dressyrpass tar mig över fyra timmar (rykt, promenad, ridning, promenad, rykt) som jag hellre hade lagt på något roligare om det ska fortsätta så här.

Och jag vill inte behöva lyfta en sadel igen i hela mitt liv. Fy fasen alltså.

Nu blir jag tvungen att vila imorgon vilket inte känns helt hundra inför söndagens tävling men så är det tyvärr.