Nu var jag duktig

Tog mig upp i god tid för att hinna ta ut Fenjan innan resten av världen är i rörelse. En bil passerade faktiskt men Frieserfia nöjde sig med att kasta konfunderade blickar på den.

Vi skrittade runt lite som vanligt, några meter hit och några meter dit, vi känner på gränserna men tar det väldigt väldigt lugnt och går långsamt fram.

Nu är jag nöjd och glad, hon var inte på sitt allra bästa humör men ändå tillräckligt fokuserad och "lätt" för att vi skulle kunna träna på ett tillfredsställande sätt.