Åh vad nöjd jag är

Tog ut flickan i morse och gjorde sedan iordning henne länge och väl. Det är något mycket tillfredsställande över att gå igenom samtliga borstar i rykthinken, det ger mig flashbacks från när man var liten och rykten var en helig stund då man riktigt ansträngde sig för att "borsta rätt".

Idag tog jag fram sadel och träns, inte för att rida utan för att förbereda.

Jag kanske har visat det förut men jag har som synes satt ett pannband över nosen och sedan fäst tyglarna ovanför bettringarna, på det viset blir det som ett ytterst milt kombinationsbett men utan mothåll under hakan då jag helt enkelt vill ha trycket på just nosen och inte under hakan, jag planerar inte att ta några rejäla tygeltag direkt men på det här viset kan jag ta i henne utan att "allt" hamnar i munnen.

Hon lät sig sadlas och tränsas utan problem men sedan fastnade vi utanför boxen i 5-10 minuter, hon försökte spotta ut bettet och var allmänt istadig, tillslut tog jag grimman över tränset och drog ut henne... skämmigt men så är det, när jag tappar tålamodet blir det alltid så, faktiskt tycker jag det är en viktig lärdom för en unghäst att ge efter framåt istället för att följa instinkten att gå emot trycket men självklart vill jag inte använda det som led-teknik egentligen.

Väl ute gick det bra, hon var lite seg men skrittade runt med mig på stallplanen utan att protestera och vi kunde longera lite åt båda hållen vilket vi sällan lyckas med i skritt.

På väg till hagen blev vi tvungna att kasta oss in i corallen eftersom det kom både en traktor och en häst.

Traktorn skrämde skiten ur henne men det gick bra ändå, när hon kastar sig/hoppar till nu för tiden är jag i princip inte ens orolig att tappa henne, ett par minuter senare kom traktorn tillbaka och då klev hon in till mig och stod sedan stilla när den passerade. Jag tycker det är obehagligt när hon gör så men jag törs inte jaga iväg henne när hon är ängslig, skulle hon rusa iväg och samtidigt kasta ut ett par sparkar är man ju liksom rökt i det läget.

Jag är jättenöjd med henne idag, hon är mer som en normalsvår unghäst nu och även om hon ofta är påfrestande är jag så glad att hon är min. Hon må vara en mardröm ibland men hon är fortfarande alltid en dröm och jag älskar henne gränslöst <3

Efteråt slog jag lite mer hö, mockade ur både Festers hage och ridbanan (som Rucj gått och betat i under dagtid senaste dagarna), när jag ändå var där nere löslongerade jag Rucj och inkorporerade några hinder vilket han nästan tyckte var lite roligt.

I lördags red jag faktiskt, jag behövde dock lite tid att smälta det passet då det inte kändes bra alls. Rucj är antingen seg och snubblig eller spänd och "skyggig", hans arbetsmoral är lika med noll och jag känner mig som en djurplågare bara av att be honom om ett litet pass ute i naturen.

Inte igen, det var faktiskt hemskt, Adam ringde och jag höll på att börja gråta när jag försökte förklara varför jag var ledsen. Ska jag göra något med Rucj måste han vilja det själv annars kan vi lika gärna skita i det och när han kastar sig runt i panik och galopperar iväg från en gnäggande ponny då vete faen alltså...

Jag lägger mycket hellre min tid på att träna honom från marken än sitter upp "bara för att". När Adam rider är Rucj både stabil och glad vilket kan bero på att jag och Fester går med men även att han måste fokusera på uppgiften på ett annat sätt då. Även om det känns som ett nederlag att inte kunna motivera sin egen häst är jag inte den som hänger upp hela hästlivet på ridning so we'll be fine på ett eller annat sätt.