Istället höjde jag volymen till max och satt med ett stort flin i fejjan i tre minuter. En liten klump i halsen får jag allt när texten I can't hold back, I can't go back, I must be free sjungs men det var snabbt övergående den här gången.
Jag är så glad att vi bestämde oss för att "ta klivet". Tack Svenska ridsportförbundet för att man numera ges möjligheten att hoppa LättE och F och slipper gå direkt på D. Tyvärr har inte samtliga arrangörer anammat det... haha.
I morgon ska jag se till att gå igenom allt som ska fixas till lördagen, det är väl inte riktigt läge att luta sig tillbaka och tycka att man har koll på det här. Än.
Hur i hel*ete har jag kunnat hålla mig ifrån detta i tio år - jag vill ut och hoppa NU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar