Dressyr

Aaah, äntligen VM-sändning på TV och jag sitter här och funderar över min egen ridning.

Under gårdagens pass tror jag att jag hittade roten till min "sitta-med-i-rörelsen"-problematik.

Jag har egentligen aldrig ridit Rucj utan att oroa mig för hältor och dylikt (eftersom han blev skadad så fort jag hämtat hem honom) vilket har lett till att jag både på ett medvetet och ett omedvetet plan drar mig i det längsta för att "belasta" honom. Jag sitter liksom lite ovanpå (med hjälp av allsköns muskler...) för att kunna parera istället för att "tynga".

När jag väl upptäckt att jag faktiskt inte sätter mig ner ordentligt kom så nästa polett på plats. Det hugger i mina nedre ryggkotor när jag slappnar av och släpper igenom hela rörelsen i höften. Alltså jag vill grina. Inte ens 30 år fyllda och redan helt kass i ryggen.

Men jag är glad ändå.

Jag kommer slita blod med det här varje dag fram till tävlingen, öva, öva, öva, stretcha, gymnastisera...

Nu har jag något konkret att fokusera på och går det så går det, går det inte har jag i alla fall gjort mitt bästa.

Och det är allt man kan göra!

Snyggsson <3