När det föll träd framför näsan på oss rörde hon inte en min men när det var en orörlig sten bredvid stigen visste hon inte hur vi skulle överleva, stenar är förvisso ovanliga i dessa trakter så må hända visade hon prov på sin intelligens och inget annat, ett något svettigt men välbehövligt pass.
Efteråt lekte jag med killarna en stund, även de var till bristningsgränsen fyllda med energi, mycket roligt hade de och jag var helt överflödig men det är tillräckligt underhållande att endast vara åskådare.
Från i helgen:
Jag har valt att inte ta ut Fenja i blåsten, av ren självbevarelsedrift förstås, men idag har vi gått till ridbanan(!).
Med god hjälp av Salsa och Adam (som för första gången jobbade hemifrån och helt enkelt omöjligtvis kunde undslippa att hjälpa till), skakigt var det men vi tog oss dit och hem i samlad trupp.
Man ska inte överskatta Salsas närvaro då man tydligt ser vem det är som påverkar vem av de där tu men hon är en pärla att ha med sig och blir inte arg ens när Fenja kliver på henne.
Marken är frusen så det gick inte att "göra något" på banan men det spelade mindre roll.
Började med att släppa Fenja och traska runt med Salsa, Fenja undersökte världen lite försiktigt men passade på att trava lite också, när jag sedan bytte häst hängde Salsa troget med hela tiden - gullig!
"Åååh vad skönt..." haha.
!! Fy vad jag saknar min lilla boll. Stenar är det värsta salsa vet! Kan vara farligt även den bästa av dagar. Man vet ju aldrig, de KAN ju attackera!
SvaraRaderaVi har tampats med sjukdom och diverse här i byn men måste få komma snart och hälsa på.