Svetten rann, både här och där, benen skakade hejdlöst och pulsen bankade ända upp i skallen på mig. Fenja testade allt; hänga på mig, veva med benen, ställa ner benen igen, snurra runt... Tur hon är väldigt söt emellanåt.
De andra hästarna gjorde sitt bästa för att få lite hö och/eller närkontakt med svarta faran, Fenja nosade på samtliga men sedan ignorerade hon dem. Ett par gånger slogs de ordentligt och jag kunde ännu en gång tacka "Gud" att jag valde att inte ha henne med de andra.
Det är fruktansvärt att ha en unghäst ensam men hon klarar det trots allt väldigt bra, nästan aldrig ser jag henne bry sig nå särskilt om de andra och hon traskar förbi/ifrån dem utan att bry sig. Hoppas förstås att det kommer sällskap till henne så fort som möjligt men jag ska sluta fundera på att ställa tillbaka henne i flocken, tror knappast de slåss mindre om hon är med om man säger så.
Hon var lite tveksam till att traska tillbaka till sin hage i spöregnet men när jag gick baklänges och hade hennes huvud precis inpå mig då gick det bra. Ser faktiskt fram emot att träna mer "promenad" nu när vi känner varandra bättre och förhoppningsvis kan undvika missöden.
Mina roliga pojkar igår:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar