Tog ut henne och gick ogenerat ut mot skogen på grusvägen, stannade till efter 20 m och gjorde en "vändning" (backar/tvärar lite för att hon ska koncentrera sig på det och därigenom minska risken för en fartfylld vändning). Hon var lugn och fokuserad så vi gick mot skogen igen och gjorde om proceduren varpå hon bjöd på en liten rusning precis när vi klarat av vändningen.
Det gick bra ändå, jag stannade henne när hon fortfarande var någorlunda bredvid mig och det enda som hände var att hon lyckades klappa till mig i baken med sitt bogblad.
Det var gott om störande flugor/bromsar vilket gjorde att jag bestämde mig för att ta något varv vid planen och sedan call it a day.
Fröken ådrog sig dock lite mer träning tack vare att hon tryckte upp huvudet i mitt ansikte (som vanligt kan tyckas men nej då...) - den här gången var det med öronen bakåt.
Backade henne ett par steg och bad henne sedan stå där för sig själv en stund vilket är svårare än man kan tro.
Hon var som synes inte jättenöjd med det men så går det, hehe, efter några minuter gick vi tillbaka till hagen och sprang en vända för att avsluta på ett positivt sätt.
Man kan konstatera att det går lite fram och tillbaka men att det trots allt hänt väldigt mycket om man jämför med de första veckorna då jag verkligen kunde bli livrädd för henne (med all rätt... haha).
Jag har någon slags plan i bakhuvudet och drömmarna lever än, det må vara tufft ibland men så sakteliga går det framåt och det får helt enkelt ta den tid det tar att bygga grunden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar