Om man bara kunde vara lika skillad som ovan nämnda när det kommer till photoshop, åh det är så tråååkigt att försöka lära sig. Well well, tar man bara en sak i taget så kan man väl det mesta till slut haha.
Igår ville jag ta med mig Fenja ner till den nya delen av hagen (hagarna sitter ihop så hon kan röra sig fritt mellan den "nya" ängen och hennes gamla hage), hä tog sin lilla tid; 200 m på en halvtimme som vanligt.
När jag var framme och drog av henne grimman trodde jag att hon skulle sticka i 190, hon var så spänd och "blåste" en del, men hon traskade ut på ängen lugn som en filbunke. Tror faktiskt att mitt änglalika tålamod med hennes oerhörda tveksamhet belönade sig.
Jag ska fortsätta longera i hagen så vi kan börja bygga muskler, ni som sett videon på instagram vet att hon tog i så hon sprack när jag testade det senast, det gör mig absolut ingenting att hon utövar allehanda luftsprång så länge hon är glad när hon gör det.
Det känns oerhört viktigt att hon får skutta och stegra utan att det blir negativt/aggressivt, man ser tydligt på henne att hon tar till sig av att jag inte tillrättavisar henne och så länge hon inte hotar mig finns det ingen anledning att bråka med henne. Jag kommer även i fortsättningen försvara mitt eget liv i första hand och hennes känslor i andra hand men att vi kan leka tillsammans utan att hon behöver ställa sig i försvarsställning är ju en förutsättning för att hon ska sluta vara just farlig.
Pojkarna sprang verkligen som idioter igår när jag lekte med dem, Rucj hade blodådrorna utanpå och Fester droppade vispgrädde mellan benen. Jag fick fruktansvärt gulliga bilder på dem när de stod och myste, de där två är som overkligt söta disneyfigurer, ska konvertera och redigera och återkommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar