Hoppsadeln på hyllan?

Funderar mycket på hur jag ska gå vidare med ridningen, träningen, förhoppningarna... Jag har inte tänkt ge upp alla planer bara för att det skitit sig de två senaste gångerna med tävlandet men jag känner mig som sagt ändå lite vingklippt och helt enkelt ledsen.

Min resa med Rucj har varit så tuff, det är ju helt vansinnigt egentligen, jag orkar inte ens tänka på det.

Nu har jag haft honom i tre år men egentligen bara ridit honom i lite drygt ett år. Visst hann jag rida lite mellan sparkskadorna men endast uteritter och inga avancerade sådana.

Jag har väl satt en viss press på mig själv, det har gått tre år, Rucjsson är 13 år gammal och nu skulle jag verkligen vilja vara "någonstans".

Själva hoppningen borde jag inte känna någon stress över då vi haft mycket liten tid på oss att träna men jag kan inte hjälpa det. Jag VILL ta mig framåt, jag är en sådan som alltid rider väldigt seriöst och målmedvetet (även om jag inte alltid har resurser att tävla och greja så som man kanske skulle vilja...).

Rucj är heller inte någon enkel häst, han gör ingenting för att jag "vill" det, hans arbetsmoral är lika med noll och allt måste presenteras på ett sätt som gör att han själv tycker att det är en bra idé. Inte så att han beter sig illa eller direkt sätter sig emot (visst kan det hända men då har man varit oaktsam) men hans bjudning och arbetsglädje är mycket fragil.

Jag var så glad när jag hittade något som verkligen lockade fram äkta livsglädje och lite "jävlar anamma" ur min käre Arabpojk - nämligen hoppning.

Nu vill jag inte hoppa längre och jag tänker inte göra det heller. På ett tag.

Jag har faktiskt inte ridit alls på hela veckan, Adam tog ju en skaplig ritt för några dagar sedan men det är allt.

Mina handleder är helt slut, att rykta går nästan inte längre så jag passar på att ta lite paus nu när motivation ändå slog i botten.

Jag ger inte upp, jag har redan sett ut en eller två dressyr-tävlingar att sikta på och det finns väl vissa förhoppningar om fler hopptävlingar också men for now är vi nära nog avställda.