Plötsligt händer det

Tog ut Fenja på en liten liten tur i blåsten idag, hon var alldeles för ivrig och osäker samtidigt för att det skulle bli något mer avancerat utfört, då hon "vilat" en vecka ville jag mest få det här första passet överstökat så vi kan komma igång igen.

Well, när hon tyckte jag var tråkig som bara knatade runt samma träd några varv bestämde hon sig för att rulla sig i en sorglig liten is-/snöfläck och då var jag snabbt som ögat framme med en av Salsas överblivna morotsmutor som låg och skramlade i fickan, och då hände det... jag sjönk ner och sade "ptroo" varpå Fenja hejdade sig, tog moroten och låg kvar i några sekunder. Hon reste sig sedan och tittade superfrågande på mig med sitt ljuvligaste uttryck och jag svär på att hon tänkte "vad hände där?".

Självfallet skulle jag vilja lära henne att lägga sig ned på kommando men det är bara en liten del av det som gör mig så glad. Att hon vill rulla sig "ute" har jag nästan vant mig vid men att hon avbröt sig för att jag sade "ptroo" och sedan låg fint och stilla för ett ögonblick var tamefan ren och skär magi.

Älskar den där kockofanten. Gränslöst.

Den här älskar jag också: