Galen Bompa

I lördags hade vi en ovanligt spännande dag, jag och min finaste fröken, nästan allt spelades in så här kommer en långfilm.

Trots att jag luftat Friesertokan dagligen var överskottsenergin på toppnivå, hon har som jag nämnde tidigare fått hålla tillgodo med en liten del av hagen pga underlaget senaste tiden, det går inte att släppa loss hur som helst utanför hagen heller förstås så rådande omständigheter är det som styrt humöret...

Som synes tar hennes iver att komma ut överhanden men hon försöker ändå göra som jag vill, hon backar trots att det "tar emot", frustrationen byggs ju upp även i mig när hon är så där extra dryg (haha, sorry honey) så tålamodet får sig en riktig prövning.

Väl ute ur hagen mötte vi raskt både bil, traktor och några andra fyrbenta vänner, de förstnämnda skrämde henne tyvärr men sådant är livet och inte något vi kan lyckas undvika.

Hon fick "spel" ett antal gånger men hon sliter sig inte (vilket jag kommer fortsätta poängtera tills jag dör) och även om detta träningspass var det mest actionfyllda på mycket länge är jag samtidigt så stolt så.

Vår kontakt utsattes för en prövning och jag upplever att resultatet trots allt var positivt. Det enda som stör mig egentligen är sparkandet, hon får rusa runt och skutta/stegra hur mycket hon vill då det vore mig främmande att idka kadaverdisciplin alternativt vilja kväsa hennes lekfullhet, hon får dock gärna upphöra med att vifta med bakbenen. Well... Rom byggdes väl inte på ett år eller hur var det nu...? Att Fenja ens kunde tänka sig att lyssna och coola ned sig så pass att hon efter några minuter sänkte huvudet imponerade stort på mig då vi alldeles nyligen börjat träna på det.

"Åh det var en pärs!" Var mina välvalda slutord... haha.