Medaljens baksida

Rubriken syftar varken på mockning, höpackning, tidiga morgnar, frusna fingrar, trampade tår, stora utgifter, tunga vattenhinkar eller ofrånkomligt ständigt ansvar.

Nej den riktiga baksidan av hästägandet är det ofrånkomliga helvetet att tvingas skiljas från sin häst, för gott, att man ens utsätter sig för den gränslösa kärleken som oundvikligen slutar med att man själv måste fortsätta andas utan hästen.

Fenjas hagkompis har flyttat idag vilket känns helt sjukt trist men i jämförelse med att stallets andra unghäst dömts ut efter sparkskadan förra veckan... ja det gav lite perspektiv.

Kan inte ens föreställa mig hur det blir nu, det är naturligtvis inte synd om mig men jag har vant mig med att titta till och sköta om honom och förstås fäst mig en hel del vid denna trots skadan mycket medgörliga och gulliga häst.

Fy fan vad ledsen jag är nu.