Byta livsstil..?

Ibland undrar man allvarligt om det är dags att slå in på en ny bana, ska man verkligen fortsätta utsätta sig för hästlivet med alla sorger och plågor det innebär. Kanske är det dags att, nu när man ändå trampar starkt mot 30-års krisen, se sig om efter ett nytt "jag".

Nä jag tror tyvärr inte det.

Idag har jag upplevt något av det värsta tänkbara. När jag skulle räkna in de andras hästar gjorde jag den helt overkliga upptäckten att en av dem låg död i hagen.

Jag stod som en handfallen idiot och bad att han skulle börja andas igen, minuterna gick och jag vågade varken röra mig eller prata högt.

Tillslut insåg jag att dimman lättade, frosten började smälta och jag faktiskt fortfarande stod där med en helt orörlig häst. Efter sanslöst lång förfluten tid fick jag mål i mun och började ringa runt (storbölandes naturligtvis).

Tror nog fortfarande att jag drömt alltihop, en frisk och relativt ung häst faller väl inte död ner på det där viset, händer det verkligen.

Har inte ens orkat se mina hästar i ögonen idag.