Mer

Fenja är fortfarande lite knottrig i huden (hon var det när hon kom), nu har hon några krustor som ligger i gränslandet för att hamna under sadeln så jag vågar inte rida just nu, däremot har jag sadlat nästan varje dag för att fortsätta öva på det.

Man får påminna sig om att vissa saker går väldigt bra med henne, jag borstar, sadlar och grejar helt utan problem - lös. Jag kanske sa det men jag testade att binda upp henne en gång, det gick väl rätt okej men det känns bättre lös... haha, sådan är jag, att jobba med henne lös har jag däremot legat lite lågt med. Det gick som sagt bra att leka med henne i hagen i måndags men att det gick bra EN gång gör inte att jag känner självförtroendet och tilliten komma farande tillbaka.

Jag var därför lite smart och gav mig själv en frizon för att kunna träna henne lös på ett lite mer riskfritt sätt, eftersom Fenja är en stor och yvig pålla får hon gott om plats att vända och greja, alltför "tvingad" runt spåret ska hon inte vara.

När det gäller den stora vita hästen...

...har jag skaffat licens och anmält till tre tävlingar bara för att igår avanmäla alltihop och bittert ångra att jag slängde ut licenspengar i onödan. Jag tänkte även vara med på terrängträningar men det skiter jag också i nu.

Allt beror på gårdagens träning som inte riktigt gick vår väg, det var ingen katastrof men tillräckligt illa för att jag skulle ångra tävlingsplanerna.

Jag hade anmält till ett par 70-80 cm klasser nu i maj och som jag nämnt förut känns det inte som att det är någon idé att tänka på tävling överhuvudtaget om det inte går lite lagom lätt och smidigt att hoppa 80 cm hemma.

Det började bra, han var het och sprallig på ett positivt sätt och jag har lånat tillbaka min hoppsadel så jag kände mig hur trygg som helst.

Jag använde hindret ovan som framhoppning och gick sedan ner till "banan" som jag ställt i ordning, de första två hindren låg på 75 cm och resterande på 85 cm.

När jag red an mot hindret nedan fick vi till någon slags utbrytning ungefär ett galoppsprång innan själva hindret, jag lade en volt och fick sedan till ett bra språng (se nedan).

Red an mot detta och det blev samma visa igen, han smet på sidan liksom och när jag styrde mot det igen var det med negativ laddning, språnget blev lite hysteriskt och jag tappade helt lusten att fortsätta så jag satt av och befriade honom från utrustningen på stört.

Överdrivet och lite barnsligt kan tyckas men jag kan inte rida an mot hinder när utgången känns oviss, dessutom vägrar jag forcera fram någon slags hoppträning för att jag vill hoppa, vill inte Rucj - då slipper han.

Någon enda gång har han stannat hemma på träning, dels i mars för över ett år sedan och vid det tillfället kraschade vi en oxer som låg på strax över metern för att sedan få väldigt svårt att våga hoppa mer, han stannade/väjde ju en gång på julafton också men den gången red jag som bekant utan träns och hindret var lite lurigt långt från väggen.

Poängen är helt enkelt att jag är väldigt ovan med att han inte bjuder ärligt hemma och det gör mig väldigt osäker på hur han i så fall kommer hoppa borta.

Jag hade verkligen sett fram emot dessa tävlingar och självfallet är jag lite knäckt nu men är det inte roligt att rida/hoppa ja då blir det ju liksom ingen vits. Alls.

Dessutom skäms jag så jävligt över hur han ser ut nu, ska man vara så där smal är det nog bäst att man kan prestera, nej nu "blir det inget" ett tag framöver.