Just den här sekunden var en av de gladaste jag någonsin delat med Rucj, sista hindret i första starten var övervunnet, vi var felfria och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna - så glad och stolt var jag.
Vägen till den där första starten var lång, kanske för lång, jag orkar liksom inte kämpa så förblånat hela tiden. Jag blir trött bara av att tänka på att lösa licenser, anmäla, planera, byta däck, borsta och fixa... Kan hända att jag skulle känna annorlunda om det var gratis eller om jag hade fler medhjälpare att slita på än Adam som helt förbehållslöst ställer upp på vad jag än ber om.
Well well, än är det inte för sent att hinna skutta lite hemma i hagen innan anmälningstiderna går ut. Att ta sig runt en 70 cm's bana är så simpelt för Rucj att jag skrupelfritt nog kan tänka mig att begära det av honom utan att förbereda oss månader i förväg.
Som sagt känner jag mig tveksam just nu men jag blir triggad av att titta igenom filmerna från förra våren/sommaren. Allt jag ser är förbättringsmöjligheter - bättre kan jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar