Ridfilm

I förrgår satt jag alltså upp på Frieserfröken för första gången och det gick BRA!

Det var ett ytterst välkommet steg i rätt riktning för oss. Helgen var tung, absolut ingenting fungerade och nu när hon liksom "kommit på" att man kan slita sig i hagen också så är det ingen idé att hålla i henne. Hur tråkigt det än är när hon sliter sig så är det ändå det mindre problemet, att hon sparkar, slår, reser sig och grejar är det som gör att jag blir rädd och därigenom mycket sämre på att reda ut situationen.

Jag kände helt enkelt att jag måste upp för att slippa sköta all träning från marken, nu var det lättare sagt än gjort att faktiskt våga hoppa upp och sätta sig på den aktuella pållan men tillslut fanns ingen återvändo.

Jag hade bestämt att första gången vi får in henne i corallen då SKA det bli rida av. Filmen visar endast en bråkdel av hur länge jag traskade runt och samlade mod innan jag satt upp... Eftersom jag inte under några som helst omständigheter skulle låta Adam hålla i snöret så var jag ju on my own så att säga men jag oroade mig som synes i onödan.

Igår gjorde jag lite annorlunda, jag petade in lite skräp i munnen på henne (som hon enträget försökte spotta ut) och jag valde att frångå corallen, jag vill redan från början våga rida på olika platser och då kan jag fortsätta skritta runt lite simpelt och slippa tänka variation i själva ridningen.

Jag vill inte att hon riktigt ska veta vad hon ska förvänta sig, detta är förstås en ytterst fin balansgång eftersom hon är oerhört komplex med sin överjävligt tuffa sida i kombination med sin osäkerhet och sina regelrätt urgulliga drag. Det ställs höga krav på mig som "förare" att efter bästa förmåga söka de vägar som gör henne trygg utan att bli kaxig och osäker utan att bli livsfarlig.

Anyway, jag är så GLAD att äntligen ha tagit det här klivet, det må vara långt kvar innan jag känner mig säker och lugn innan uppsittning men att kunna titta på ridbilder känns helt fantastiskt.