Ungefär hälften av det som sker är bara energi som kommer ut (och inget som "stör" mig alltså). Det som sker vid 01:20 är enda gången jag faktiskt blev rädd, när hon går emot en på det där sättet blir man lite darrig.
Avslutande minuterna kändes hur bra som helst så jag är relativt nöjd med passet trots allt.
Vi har även testat att "promenera" med Rucj.
Fenja var ungefär 2,20 i mankhöjd hela tiden så vi höll oss på gården i vanlig ordning. Rucj och Adam skötte sig exemplariskt, kände mig mäkta stolt över dem när de kom gående så där helt själva, Rucj spatserade lite extra snyggt för att imponera på Fenja och det fungerade. Även om hon var spänd som tusan var jag inte ängslig över att ha Rucj så nära henne, hon var vänligt intresserad och såg mer ut som ett nyfiket föl än ett vuxet sto if you know what I'm sayin'... haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar