Spänning i tillvaron

Oskar och Emma tittade förbi en sväng och när vi tog den obligatoriska promenaden till hästarna säger Oskar (i helt normal samtalston!) något som jag inte riktigt kan återge då det lämnade minnet raskt men kontentan var glasklar: en orm.

Jag kan inte ha varit mer än en sekund ifrån att sätta ner min tygsko-försedda fot och tillhörande bara ben rakt på en huggorm.

Den prekära situationen till ära kostade jag på mig ett litet frispel med tillhörande gälla skrik och käckt viftande armar.

Väl framme vid hagen gav min lilla sockerkaka oss en uppvisning i rullteknik, vilket jag helt ogenerat förevigade.

Han är så ävla söööt!