Emma skulle få sitta upp och rida lite på lille herrn och det var allt med en skräckblandad förtjusning hon antog utmaningen.
Vi började med att spraya sår, kratsa hovar, borsta, fläta och annat livsnödvändigt. Hela tiden stod han stilla (lös i hagen) som den lilla exemplariska älskling han är.
Fester har inte blivit riden mycket alls under sitt liv och i höstas gjorde jag en kort inridning och red sedan ungefär två dagar i veckan under november och första veckan i december. Han har ej ridits senaste halvåret.
Emmas ridtur blev inte så lång då Fester hela tiden viftade med både huvud och hovar mot alla enerverande flygfän. Förstås får man hoppa av om man känner sig rädd men han hade knappast kunnat vara snällare vilket skänkte situationen en smått komisk aura och självfallet kunde jag inte helt hålla mig från att skratta lite åt henne.
Det kändes inte riktigt rätt att avsluta ridningen på det viset så jag hoppade upp och red några minuter. Helt befängt, jag vet. Aldrig i livet hade jag väl trott att jag i vuxen ålder skulle sitta upp på en b-ponny.
Så länge jag väger lika mycket som ett ovanligt välmående skelett får jag väl se mellan fingrarna med mig själv. Att Fester trivs går inte att ta miste på. Han besitter bjudning och bärighet som en betydligt mer skolad häst och det känns faktiskt bara härligt att bli buren av en så stolt och glad liten krutdurk.
Fester är sannerligen en explosiv häst med både råstyrka och pondus i överflöd, han är därtill sagolikt lydig och ständigt på toppen av lyckomätaren. Det ryms så mycket pur livsglädje och viljestyrka i Fester att det oundvikligen smittar.
Det är med tacksamhet jag ser hans förnöjda min, älskar honom så.
Ser helt fantastiskt ut när du rider! Vet att du behärskar och kontrollerar till fulländning de få kilon du släpar på vilket är otroligt mycket viktigare för hästen än exakt hur lång och hur tung man är.
SvaraRadera