Rida Rucj

Min fula handställning får kompenseras av att RucjRucj var så fantastiskt snygg här.

Vi har som sagt inte samma uppfattning om formen och stödet. Rucj vill ha mer stöd och gå lägre/djupare med huvudet än vad jag vill, jag rider hellre med en lite "lång" hals än en ihopkrullad. På de här två bilderna nedan ser man att han hamnar en aning bakom lod och travbilden visar tydligt att jag vill "släppa fram" nosen (och därmed hela halsen) genom att ge handen framåt och skjuta på med bäckenet.

Jag skulle dö av tristess om jag bara travade runt på volter, serpentiner osv så jag kör stenhårt med alla sidvärtsrörelser, mestadels öppna och sluta men faktiskt blir det en del skänkelvikning också (vilket jag normalt sett nästan aldrig utövar då jag anser öppna/sluta vara vida överlägsna i jämförelse).

Sidvärtsrörelserna gör mycket för formen, han hamnar nästan automatiskt i ett läge där han är lättare i handen och i "finare" form så fort jag går in i exempelvis öppna. Han känns stundtals riktigt riktigt bra -lätt och vig, kraftfull och stark, ja som en förlängning av min egen kropp helt enkelt ;)

Jag hade för dagen ett nytt bett, tvådelat med fasta ringar, vilket kändes rätt så bra. Normalt sett använder jag alltid tredelat när jag rider på träns men det ger inte alls önskvärd effekt på Rucjplutt så där har jag tvingats tänka om. Han blir (som jag tror jag beskrivit tidigare) tämligen ofta överaktiv i munnen och kan till och med få små episoder då han liksom segdrar i bettet.

Ibland tolkar jag det som att han söker efter stödet men i andra fall känns det mer som att han tröttnar på bettet och vill dra emot för att det ska bli slut på stödet helt och hållet. Han gör alltså en impulsartad rörelse med huvudet (ner mot marken) vilket alltid leder till att jag i princip släpper ut tygeln helt, jag är ju en sådan däringa mjuk och följsam en...

Testade att göra en ökning i galoppen och fick jättefin respons, välvd överlinje och perfekt bibehållet lugn.

Något vi kommer kunna bli bra på är bakdelsvändningar, med mycket liten ansträngning åstadkommer vi redan osökt fina försök till sådana. Man får inte glömma bort att det här blott var vårt tredje dressyrpass och att vår alltmer dressyrdoftande tillvaro faktiskt föranletts av ett två år långt uppehåll.