Haha, man ska vara medveten om att vi inte börjar filma förrän hon kickat ur sig det värsta, så de riktiga åkturerna har aldrig fångats på film.
Eftersom jag valde att avbryta ville jag ta nya tag redan nästa dag och då petade jag bestämt in ett gummibett i munnen på henne.
Jag tog med ett bettlöst alternativ för att kunna byta med om hon skulle visa sig inte fungera alls med bettet. Hon tål inte bett och kommer förmodligen aldrig att göra det men det gick ändå tillräckligt bra för att vi skulle kunna genomföra passet.
Ja det är fortfarande "rörigt" i landningarna och hon överhoppar en del men annars kändes det skitbra. Från att ena dagen inte ens vilja försöka hoppa 50 cm till att nästa välja att ta några språng på 80 cm -då kan man inte vara annat än jätteglad.
Jag kommer inte fortsätta rida henne med bett, hon är för känslig och det sista jag vill är att skapa obehag (därav skulle jag aldrig prångla på henne en nosgrimma för att komma tillrätta med gapandet), jag ska fortsätta testa olika bettlösa alternativ istället.
Men alltså faen vad hon hoppar den lilla busan, jag är uppriktigt imponerad, under de pass vi hunnit med i höstas och nu i vår har hon aldrig tvekat eller rivit. Spännande det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar