Kort förklaring

Måste försöka fatta mig kort, detta skulle lätt kunna bli en roman om exteriör, historia, temperament, preferenser osv osv.

Ända sedan år 2000 då jag var på min första kurs i akademisk ridkonst har jag haft ett intresse för de lite mer "barocka" raserna.

2004 vet jag att jag hade seriösa tankar om en eventuell framtida Frieser, tanken att frångå Arabrasen skulle dock kräva en längre marinering... haha.

Arabens intelligens och känslighet i kombination med den outtröttliga lojaliteten, viljan och framåtandan är väl det som särskiljer dem från andra hästar i mina ögon.

Att mitt första lilla underverk i arabformat var just det - ett underverk, banande förstås väg för fler hästar stöpta i någorlunda samma form.

Tack vare Fester har jag dock lyft blicken något. Han är avlad i generationer för att bli en så bra ridhäst som möjligt och ingenting är svårt för honom, han bär sig naturligt i rätt form med vinklad has och välvd överlinje, att hoppa hinder på mästerskapshöjd är mer lek än ansträngning och han är samtidigt vacker som en vårdag.

Araben är och skall förbli en häst vars specialitet ligger i snabbheten och den oövervinnerliga uthålligheten. Mitt största "problem" med rasen är egentligen storleken, jag vill gärna ha en häst runt 165 cm och med en "rejäl" överlinje, inte för tunn hals eller platt/kort kors.

Jag har tänkt länge och väl på detta hästköp, jag har sträckt mig till att överväga halvblod och engelskt fullblod men tanken landade hela tiden någonstans en bra bit därifrån. En P.R.E, Welsh cob, Frieser, Lipizzaner...

Det skulle dock krävas en lätt/sportig (och söt!) variant av ovanstående för att det skulle kunna bli aktuellt.

Den första Friesern vi tittade på blev vi väldigt förtjusta i, hon var supertrevlig och dessutom mycket rolig att rida, hennes hagkompisar var minst lika trevliga vilket gjorde att vi kände oss "hemma" direkt med rasen.

När vi sedan träffade yrvädret som snart flyttar hit var det dock lite andra känslor som infann sig... men ibland är det kört ändå.

Nu ska man förstås inte inbilla sig att Friesern ens är en renodlad ridhäst men någon "vanlig ridhäst" blir det helt enkelt inte.