Under en härlig promenad med pälsbollen häromdagen frågade jag högaktningsfullt om lille herren kunde tänka sig att bära mig en liten bit och det kunde han. Jag skulle gissa att Festsson ridits ett tiotal gånger de senaste tio åren och det var nog två år sedan sist. Nu svängde jag över benet och skrittade 100 meter så att kalla det ridning är överkurs, bara så där i grimma dessutom.
Men alltså - jag ÄLSKAR Fester, han är helt overklig! Han bär mig så fint, han är stark och alltid superpigg men styrs enkelt med endast rösten så jag behöver inte ens hålla i grimskaftet. Att "rida" Fester i en minut var så roligt att jag bestämde mig för att ta en riktig ridtur med den stora pälsbollen.
Nu är inte Rucj närmelsevis lika bekväm, stark, lydig och härlig som Fester men vi hade det bra ändå. Han har en del myror i brallan så för att jobba med honom fick han mest galoppera, lugnt och långsamt och faktiskt nästan helt utan egna konster.
Idag var de härligt busiga och vi hade kamera med oss, yey!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar