Vi hade ridit (så som normala människor gör: med träns) i 20 minuter när jag kände att nu jeflar ska jag sluta komma med ursäkter, inte "en annan gång" utan NU skulle det ske. Man hade förstås kunnat börja med att rida i grimma, med halsrem och så vidare men jag hade väl lite svårt att tänka (nervös...) och rev av hela scheiten direkt.
Det var en del krut i Rucj, vilket faktiskt är ovanligt för att vara i ridhuset, och mitt hjärta slog onekligen mycket fort när jag knäppte upp tränset men det visade sig vara helt onödigt.
Inget spektakulärt men ändå en stor dag för mig som faktiskt en gång svor på att aldrig rida Rucj utan bett (han har ju riktiga ninja-skills när det kommer till att bocka om han sätter den sidan till...).
Är så stolt <3
Åh så roligt och häftigt!! Nån dag ska jag se till att få ut dig så du får rida Noohr. Sen måste ni ju komma och klappa på katterna, men just nu är dumt då yngsta (den enda med ordentlig päls) fäller som sjutton just nu och då blir ju vem som helst allergisk... Kram/Sarah
SvaraRaderaJag som hoppades få komma på kattbesök nu i veckan, åh vad typiskt! Men vi kanske kan ses och leka med din häst då istället? Hihi. Och tack för kommentaren om videon!
Radera