Vi började snällt och fint:
Sedan fick jag för mig att det skulle höjas och breddas mellan varenda språng, vilket gick helt lysande en god stund.
Här är det 1,05 och vi kommer som synes in helt fel. "Oh shit" tänkte jag för ungefär två galoppsprång sedan, jag valde att försöka driva när jag egentligen borde ha tagit tillbaka, då blev det så här:
Hänne hoppar vi alltså av...
Jävligt långt blev det då...
Och då bestämde sig Rucj för att inte försöka göra om bedriften på nästa hinder...
Ungefär här börjar jag flyga...
Illa ute...
Men inte tusan trillar jag av heller, nähej!
Vid nästa försök nitade han igen och det fanns tyvärr ingen riktig tid till att reda ut alltihopa så vi hoppade betydligt lägre tre vändor och sen var det dags att gå hem.
Mitt självförtroende fick sig en törn och det gör (självfallet) ont i nacken fortfarande.
Känner för att svära ordentligt, vi ska nämligen tävla på lördag dessutom vilket känns lite så där just nu. Varför inte bara tänka efter FÖRE, känner mig asdum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar