Som jag räknat ut med r*ven var Fenja alltför imponerad av den nya hagdelen för att ens sätta en endaste hov på ny mark
Caspar blev överlycklig direkt men Frieserfröken lät sig inte luras så lätt. Efter en god stunds trugande resignerade jag, det fick bli grimma på så jag kunde leda ut henne, efter en ytterst liten "promenad" var gränsen nådd men hon var åtminstone på "rätt" sida.
Den som följer mig på instagram vet redan att jag börjar tvivla starkt på om hon någonsin kommer kunna låta sig föras ute i naturen på ett normalt sätt.
Aja, det är som det är, hon följde åtminstone med mig trots att hon vägrade följa med Caspar så jag får väl vara nöjd med det.
Efter drygt sju månaders vinteruppehåll var Rucjdjuret äntligen på plats i paddocken med hinder framför näsan och det uppskattades innerligt. Jag är supernöjd med hans inställning, han tog några frivarv (vilket aldrig hänt tidigare) men det gör mig ingenting, han hoppar ofta flackt men till min glädje fick vi till några rundare språng den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar