söndag 3 juli 2016

Mardrömmen

Har upplevt några av de värsta dagarna i mitt liv.

Kort sagt var jag på midsommarafton nära att förlora mitt älskade guldbarn, min klippa och ljuset i mitt liv, min finaste ljuvaste Fester.

Han drabbades av kolit av någon anledning som ingen hittat något svar på, det kan vara någon förbipasserande som matat honom med något högst olämpligt, själv har jag aldrig ens hört ordet förut. Jag ville ta honom direkt till klinik men nödgades invänta distriktsveterinär för att sätta in någon typ av behandling innan så han inte dog under transporten.

Min underbara älskling stod ut med så jävla mycket obehaglig behandling så hälften hade varit för mycket, han stod sedan med dropp i transporten hela natten på väg till Uppsala, den resan kan ha varit det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv. Efter ännu en omgång slangar i näsan, armar i analen, stygn i halsen, håltagning i magen och blodprovstagning var det bara för mig att pussa honom hej då, utan att veta om det var sista gången jag såg honom, och köra hem igen.

I en vecka har jag gått här hemma och väntat på mitt dagliga samtal som ska förtälja hans tillstånd, varje natt har jag väntat på att de ska ringa från kliniken och meddela att han inte klarat sig, till råga på allt klarar sig inte Rucj utan Fester så redan efter en dag slutade han dricka vatten.

Efter en evighetsvecka fick jag hämta hem honom men han är långt ifrån frisk och även om det är gudabenådat skönt att få vara med honom är det samtidigt betungande att det nu hänger på mig.

Han får inte aktiveras eller äta för mycket så han står på box och får fyra korta promenader om dagen, han äter några kg hö plus en tugga gräs per promenad, Rucj får i princip samma behandling eftersom de är som de är men han får obegränsat med foder och får springa lite under promenaderna.

Fredag 24/6:


Fredag 1/7 (kan lova att jag bröt ihop fullständigt när jag möttes av hans ljuva stämma):


Är så jävla rädd att det ska skita sig nu så jag tar det oerhört försiktigt med allt. Jag har lyckats slå i taket på försäkringen för första gången så det är kul på flera sätt det här, kan väl dock lova att jag glatt hostar upp 100 000 till om det är så, den biten får ju lösa sig på något sätt och är inget som jag låter hindra mig.

3 kommentarer:

  1. Älskade Guldpojke o älskade dotter. Ķämpa på o känn all kärlek o empati som hela universum kan uppbringa. Allt blir bra igen! ❤

    SvaraRadera
  2. Jag är så fantastiskt glad att du har fått hem honom och att det går åt rätt håll ❤️ Håller tummen så hårt att det aka fortsätta så. Jag såg att någon föreslog insamling, ta det rådet! Vi är många som gärna hjälper. Många bäckar små!

    SvaraRadera
  3. Hur går det för er? Jag tänker på er varje dag ❤️❤️

    SvaraRadera