Igår tömkörde jag ett varv på byn och det gick så bra, bilarna susar förbi som om de inte ens ser en (vilket jag kan garantera att de gjorde, Festsson var verkligen urgullig i alla reflexer) men inget rubbar ponnyns lugn.
Idag har jag nästan kört honom. Wieee!!
Vem behöver snö när man har fruset gräs?
För dagen nöjde jag mig med att piffa till tolkselen, orka få på och av en hel sele... (med stelfrusna fingrar).
"Trasslar" på flit för att testa/öva honom. Det enda som är svårt med den här herren är att stå still, bara någon sekund tar det innan det börjar klia i hela kroppen på honom.
Söt så man dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar